5 år idag men ett halvår av ensamhet
Idag skulle Lyra fyllt 5 år, på tv handlar det om 11 september för 10 år sedan men 11 september för 5 år sedan föddes världens sötaste och bästa hund <3
Det är även ett halvår sedan min stjärna fick somna in.
Att hon skulle lämna oss 4,5 år gammal pga artros är fortfarande helt ofattbart.
Det är något som inte förekommer på rasen och det går inte en dag utan att jag tänker på
vad jag kunde gjort annorlunda för att få ha kvar min fina flicka.
Lyra var en terrierattack, hon kom in som en virrvelvind, förändrade våra liv och vi kommer aldrig glömma henne.
jag är evigt tacksam för att jag fick uppleva och bli ett med min skugga.
hon gjorde mig hel och ledde mig in på stigar i livet som jag aldrig skulle gått på annars.
hon har gett mig massor av kompisar, massa erfarenheter och lärt mig så otroligt mycket.
Idag kan jag titta tillbaka och känna en lättnad över att hon nu slipper ha ont,
men det är inte utan smärta och tårar jag blickar tillbaka.
det är inte lätt att gå vidare, hur bra livet än går och hur nöjd jag än är över min livssituation just nu så saknar jag min bästa vän i min knäveck på nätterna, hennes värmande kropp i mitt knä vart jag än satt.
Jag vill varje dag ha tillbaka min flicka och varje dag det här halvåret har jag träffat på svårigheter som jag inte visste jag skulle möta. men jag är stark tack vare våra tidigare erfaenheter.
Här hemma saknar vi våran underbara Lyra.
En dag ses vi och då kommer jag aldrig släppa dig igen!
