SovTortyr!
Det här med barn är inte lätt eller så var det det? hmm...
I vilket fall så ville ju inte Algot ta bröstet igår och eftersom jag känt ett tag att jag egentligen skulle vilja sluta amma nu så kändes det här som rätt tillfälle.
Så då är det dagens nattning. Hur skulle vi nu göra för att få lillskroten att sova?
Först alla vanliga rutiner med blöjbyte, pjamastajm, äta något - idag blev det 2 hela portioner gröt! sen lekte han runt ett tag och när vi märkte att han var så där sovtrött så la vi ner honom i åkpåsen i vagnen och klädde på oss ytterkläderna och koppla hundarna och begav oss ut.
Vilken tortyr för ett mammahjärta. ja säkert för ett pappahjärta oxå.
För vår lilla älskling ville såklart absolut inte ligga i vagnen och sova!
Så varannan meter vände han sig om och försökte sätta sig upp.
men hans bra pappa la bara ner honom igen.
Vi gick hela vägen tills alla vägar går ihop till en och sen vände vi.
Hundarna var glada över vårat upptåg iallafall, kvällspromenad är inget man får i den här familjen i vanliga fall.
algot grät och skrek och jag sjöng och sjöng, mest för att tänka på något annat och Martin vände och höll koll så han inte kastade sig bakåt.
När vi hade gått förbi stora eken och var på väg ner för kullen på väg hem igen då tog energin slut.
För helt plötsligt blev det helt knäpptyst.
Han sov! Då var det helt lötsligt värt det. Gnället och skriket för nu sov han. Vi gick lite extra för att han skulle somna "hårdare" .
Men vi mötte grannen med sina två hundar så vi vände så våra inte skulle börja skälla, är ju lite skumt att möta människor med ficklampa i mörker.
Apråpå det mötte vi en gubbe nere vid brevlåderna som gick förbi oss. helt tyst och skumt.
ja det kändes skumt alltså för här ute hälsar alla (utom grintanten men hon brukar muttra elaka kommentarer istället)
Vi sa iallafall hej och han sa hej jätte tyst tillbaka.
Så om det hänt något skumt här ikväll vet vi vem det va :p han såg blond ut och runt 55år.
Nu får vi se hur resten av natten går. Algot sover fortfarande i vagnen så han får väl kanske ligga där tills han vaknar och då lägger vi över honm till våran säng i stället.
Men det är Martin som får dra det tunga lasset i just den här fasen.
Jag blir så stressad av gråten och löser det då den "lätta" vägen.
Nej nu ska vi nog gå och sova, mannen sover redan här bredvid mig i soffan.
haha småbarnslivet är hårt när man tycker man r uppe sent när klockan är kvart över 10.
God natt god natt!