vitsippsdalens

imorse såg jag att en bekants hund var bortsprungen i huddinge.

Vi har tränat tillsammans och när hunden var så "nära" var jag ju bara tvungen att åka dit och hjälpa till.

Hade inget annat planerat heller utan Martin skulle isolera och jag och hundarna var "lediga".

SÅ efter att ha ätit frukost och äppelpaj till mellanmål så åkte jag Algot och Bisse till Huddinge.

Baloo fick vara kvar hemme, tänkte att det skulle vara skrämmande om båda var med om vi lyckades se henne.

 

Vi gick runt och leta upp och ner och fram och tillbaka, massa folk ute och jag prata med alla jag mötte men ingen hade sett lilla damen. Hunden är alltså en Parson russel tik, och alla som känner mig vet hur mycket jag tycker om terriers. påminner de bara en gnutta av lyra så älskar jag dom.

 

Vi hittade några spår i ett industriområde som lädde in till ett hål i ett stängsel mot ett hägnat område.

Men då hade jag ju Algot i vagnen så kan ju inte gå in och underska vidare. Men bara en stund senare träffade jag matten så då gick vi tillbaka dit och hon fick passa Algot ch jag och Bisse undersökte spåret.

Är 100% säker på att det var tikens spår, var ensamna små terrierspår uppe på snövallar och nära staketet som var  "färska".

Spåret slutade på en asfalltsplan med tak och massa bråte på, så då släppte jag helt sonika Bisse och sa sök, och jävlar vad han flög, högt och lågt och letade efter vovven. Helt fantastiskt att se!

Han har aldrig spårat eller sökt hund förut men med tanke på hur många olika konstiga aktiveringar han har utsatts för verkade det här lika självklart som något annat.

Så roligt att jobba med hund!

 

Tyvärr fanns inte tiken där längre utan hade dragit vidare. Efter att varit ute flera timmar så var det dags att ta med Algot hem. Han behövde få lunch och springa runt och inte bara sitta i vagnen.

 

När jag hade ätit hemma och klätt på mig lite mer så kopplade jag Baloo och åkte tillbaka till Huddinge.

Kunde inte sitta hemma när jag visste att de andra var ute och letade och stackars matte och syster hade letat sen kvällen innan och knappt sovit eller ätit. 

Baloo tyckte det var underbart att få åka och "jobba" själv med matte. Han fattade direkt att det inte var en vanlig promenad utan att jag ville ha hans hjälp.

Gick till spår jag tror var tikens och sen även till de jag och Bisse spårat tidigare och Baloo markerade lika tydligt båda gångerna. Sen fortsatte jag upp i området och då spårade han 20 meter upp och ville sen vika in på en tomt. Jag tittade så gott jag kunde men såg inget och vågade inte röja runt på deras tomt.

 

Sen gick vi upp runt skolan och i skogen och Baloo letade verkligen efter rätt spår hela tiden, så häftigt att se. Till och med rådjurspåren sket han i i förmån för att leta efter tikens spår.

gick in i den inhägnade delen av industriområdet och lät baloo spåra, gick till de stora öppna lagerlokalen och släppte Baloo på sök. Han flög ut han oxå och leta i, över och under allt! sen gick vi vidare och han fick upp ett spår, ett spår jag inte sett tidigare som gick rakt upp på snöhögar och runt där hon setts i morse.

Ja inget napp den här gången heller men blev övertygad om att det är där hon har hållt hus ändå. 

 

Så när vi snurrat runt ett bra tag och min telefon dött och det börja skymma så gick vi tillbaka till bilen. Där satte jag telefonen på laddning och åkte upp och ställde mig med bilen i industriområdet med lysena på så jag kunde se om hon började röra sig nu när det blivit lugnt ute. Baloo satt på helspänn i bakluckan och tittade, så vi hade full koll 360 grader runt bilen.

 

När jag började fundera på att ge upp ringde Susanna, hon skulle börja åka tillbaka till huddinge efter att ha lämnat av mat hemma. Så då skulle jag få trevligt sällskap så då kunde jag ju sitta ett tag till. Men just då kom meddelandet!!

Tiken var återfunnen!!! Hon hade dragit sig hem till dagmatten som bodde i området och som hon smet ifrån från början. Så när mörkret och lugnet börja falla på så kunde hon antagligen slapna av och i samband medd det koppla på hjärnan och nosen, då var det ju "bara" att gå "hem" igen.

Så skönt att kunna åka hem med gott samvete och veta att hunden är i tryggt förvar och slipper  vara ute en till natt.

 

Känns skönt att kunna "betala tillbaka", fick ju hjälp när Lyra sprang bort och vet hur mycket det är värt. Sen var det ju som sagt häftigt att få se pojkarna i det här arbetet. Ska absolut försöka hjälpa till framöver när jag har möjlighet.