<3

Känslan är för stor, den går inte ta på, men den känns i hela kroppen och runt den. det enda jag kan se är din blick. Din blick som undrar varför du ska gå åt ett håll och jag åt ett annat när jag är så ledsen. Du vill ju komma nära, trösta och få klappar. Så som vi brukar när jag är ledsen. Jag vill inget mer än att ta med dig bort här ifrån och spola tillbaka tiden. Du och jag för alltid, eller iallafall minst lika lång tid till som vi haft hittills. Du är mitt i livet, men frågan är om veterinären kan hjälpa dig nu? Mitt hopp ligger hos dom, i att vi just nu måste vara ifrån varandra. Men jag är rädd, jag är så sjukt rädd för att vi aldrig får vara tillsammans igen. Att våran tid är slut nu. Kan inte äns tänka på ett liv utan dig. Du och jag. Orkade inte äns med att skiljas ifrån dig en helg för att du skulle få åka till landet. Hur ska jag orka ett helt liv utan dig? Jag älskar dig, jag beundrar dig och jag avgudar dig! Ingen annan hund har väckt den känslan inom mig. Du får mitt hår att gråna, du funderar på vad du har att vinna på mina förslag, du älskar att leka och att träna är du bäst på. Du är inte min hund, du är min livskamrat. Du har funnits hos mig från hunddagis,, bröllop, husbygge, depression, studier, barnintåg och nu, nu skulle vi få vår tid tillsammans igen! Vi har flera kurstillfällen på agilityn kvar, tider i hundhallen med kompisar och vi har äntligen blivit samspelta på banan. Men jag skulle kunna byta bort all träning i världen för att bara få ha dig här med mig år framåt. Att få sova tillsammans i sängen, tätt liggande. Jag saknar dig redan, jag vill inte vara ifrån dig, jag vill vara med dig! Nu och för alltid!! LÄMNA MIG INTE! DU MÅSTE KLARA DET HÄR!! Men gör det för ont så släpp taget, för jag tar hellre din smärta 1000 gånger om än låter dig må dåligt. Jag älskar dig!
 
 

Kommentera här: