0 Läs mer >>

länge sen sist nu.

barnen växer och har blivit två stora underbara individer med massa egen vilja. tycker vi klarat det bra faktiskt.
jag har nu jobbat i en vecka. idag är min lediga dag och ivars namnsdag så vi har handlat och fixat.
är lagom trött efter att jobbat hela helgen.
barnen går heldagar på förskolan och vi försöker hitta rätt i vardagen.
jag längtar till nästa månad då kommer jag få min första hela lön och det känns fantastiskt. jag letar efter någon rolig hundkurs att gå och håller på att längta efter en valp. Vill oxå bygga och fixa här hemma så längtar tills våren och sommaren kommer.

färdig

0 Läs mer >>

Just nu mår kav lite upp och ner. Det senaste året har jag lärt känna mig själv och sjukdomen betydligt mer. Tråkigt nog för att sjukdomen blivit sämre och jag varit tvungen att börja anpassa livet efter mående. Inte alltid så lätt när man är född duracellkanin. 
Senaste dagarna har jag låtit mig själv jobba oavbrutet tills jag får alldeles för ont. Nu är jag då i en ont och helt trött fas. Vilket inte gör något då jag planerat att inte göra särkilt mycket imorgon. 
Känslorna har åkt berg och dal bana efter bisses bortgång och även därför jag tillåter mig jobba på för hårt. 
Barnen får både gott och ont av det. Ibland orkar jag massor och vi har massa kul och ibland orkar jag ingenting och då blir det inte något skoj alls. 
Men helgen har varit bra om man bort ser från kroppen. Vi har fixat vid ladan och hemma. Jag har tvättat i oändlighet både igår och idag. Jobbade imorse vilket var långt över vad jag orkade egentligen men har tur och fick en jätte lätt runda som gick snabbt. Så förlorar lite pengar då jag gick hem 1 timme tidigare. Men orkade verkligen inte vara kvar.fick senare besök av Kristin och junie.
Förutom lek så har vi bakat kladdkaka som blev bränd. Varit i skogen. Barnen har lekt på tomten och de har badat innan det var dags att sova. Underbart att se hur kul de har. 

Ivar den lilla busen gick igår iväg själv från städdagen och skulle hem till teo , som förövrigt inte vart hemma utan hos sin mamma. Hjälp vilken panik jag fick när jag inte hittade honom. Alla tankar han fara genom mitt huvud. Älskade lilla unge så trygg och självständig. Men nästa gång hoppas jag att han säger till innan han går iväg. Igår skulle han bara hämta en pensel och sen var han helt borta. 

På tal om igår har jag nästan börja lära mig att ställa in saker. Får så sjukt dåligt samvete att jag kan dra mig in i det sista att ställa in men insikten om hur dåligt det är för mig i långa loppet när jag har ont börjar komma. Bättre ställa in och orka kliva upp dagen efter än att pressa sig och bli sängliggande i3 dagar. 

Nej det här blev babbligt och jag är nu så trött då ögonen rinner. Hoppas på att få sova utan mardrömmar inatt. Glömt förnya ett recept på en av mina mediciner så nu går jag stå mitt kast.dvs dålig sömn och smärta på kvällen

God natt och sov gott


upp och ner

0 Läs mer >>
Mitt hjärta blöder.tiden är ute och jag vet inte hur jag ska hantera det. Sist jag stod inför den här situationen tröstade jag mig med att just ta hem min älskade bisse. Då var det lyra som lämnade oss och en vecka efter flyttade en 7 månaders vild galen levnadsglad bisse hem till oss. Och imorgon flyttar han till samma plats som lyra. Den här gången har jag ingenstans att fly. Jag står här blottad med mina känslor och nu när timmarna sakta räknas ner går mitt hjärta i kras. Imorgon är det andra gången jag säger Hejdå till baloos bästa vän och min fluffiga lurv kommer övergå till ett minne. Hur mycket jag än försöker går det inte längre att vara lugn men likt förra gången är det trasiga höfter som är problemet och jag kommer aldrig tillåta mina fyrbenta själsfränder ha ont bara för att jag ska slippa. Mina hundar betyder så mycket mer än vad jag tror många förstår. Mina hundar är speglar av mig och de lär mig så otroligt mycket. Men de är också de enda som jag kan bara vara med. Som jag förstår till 100% och som accepterar alla mina sidor och finns där när jag verkligen behöver dom. Mina hundar är mina livsverktyg .de hjälper mig att leva och de påminner mig om att livet inte är så allvarligt. Det finns alltid något annat att lägga fokus på. Att jag låtit bisse bo borta 2 år är något jag vet har ifrågasatts av andra men de som sätt en hund och en människa fina varandra vet varför jag gjorde det. Jag älskar bisse och han har förändrat mitt beteende och min kunskap kring hundar. Han har öppnat upp min mjuka sida. Men hela vägen in i slutet jobbar han på att ge mig gråa hårstrån och leva livet fullt ut. Han missar inte en sekund i sitt liv och senast idag drog han med mig på ett nytt galet äventyr då han simmade ut till några öar i sjön och drog med sig baloo och sen inte förstå hur de skulle kolla tillbaka till land igen. Jag har skrattat gråtit och varit frustrerad många gånger men en sak är säker. Det finns ingen sötare hund på denna jord och Bisse är min stora galna krambjörn.livet koner bli tystare lättare och betydligt tråkigare utan dig i mitt liv min älskade björn. Men jag vet att jag har givit dig det absolut bästa liv som just du kunde få. Ett liv anpassat efter just dig. Du har knappt varit själv nån minut alls i ditt liv. Alltid fått vara med. Levt ute på landet och blivit trygg och en fantastisk hund som lämnat all oro bakom dig. Vi har lekt tränat och du har alltid haft din absolut bästa vän baloo nära. Imorgon är vi många som förlorar vår käraste vän. Men än har vi några timmar kvar och de ska vi leva med g glädje och galenskap

tiden är ute

0 Läs mer >>
Ont på så många sätt. Idag har jag varit iväg och röntgat om bisse. Är ungefär 10 mån sedan vi röntgade och såg att han har artros på höger höftkula. Idag såg vi tyvärr att det utvecklats och blivit sämre på höger sida.mycket sämre. Det har oxå börjat utvecklats på väster sida. Tyvärr finns det inget att göra så nu kommer vi ha en Hejdåfas här hemma. Men vi börjar med att bisse får en Hejdåfas hos lotta och murat. 
Det gör ont på bisse och han har nu smärtstillande tills han inte längre är med oss. Det gör ont i både min själ och hjärta men precis som med Lyra har jag hellre ont själv än låter mina hundar ha ont. Jag älskar min bissebus och mitt hjärta är trasigt för tillfället så om jag inte svarar eller hör av mig vet ni varför.

när livet gör för ont

0 Läs mer >>
Jag älskar verkligen mina barn. Jo alla gör väl det även om man blir galen ibland. Men nu ska jag göra ett undantag från min egen regel att inte kommentera andras klädslar. Men alltså mina barns klädslar är ju bara snyggast! 

Alltid lika självsäkra och färgglada. Känns som vi lyckats få in att ska är som dom är och får se ut som dom vill och gilla vad dom vill! 

Hör när de pratar om dina vänner. Främst algot att han blivit ifrågasatt men han berättar alltid så självklart att man ju fått tycka vad man vill och att man får ha på sig vad som helst. Att man kan vara kompis med alla. 

egna individer och...

0 Läs mer >>
Idag har vi tävlat agility på hemmaklubben. Det var officiell tävling plus KM.
Agilityklassen var först ut och vi kämpade på bra. Tyvärr hoppade baloo kontaktfältet på balansen och sen tror jag att han tyckte jag stod I vägen för en tunnelingång så det blev en vägran så tyvärr 10 fel. 
I hoppklassen kändes allt helt perfekt, jag var så koncentrerad och vi flög fram och så hamna jag på fel sida av tunneln mot vad jag tänkt och två hinder längre fram kom problemet. Jag han inte ur vägen och baloo hamna på fel sida om mig och vi fick en snurr och därmed en vägran. Har aldrig känts så surt att göra fel själv som nu. Det skulle resulterat i en 2a plats om jag gjort rätt och 3e pinnen i hoppklassen.
Men vilken rolig tävling och vilken känsla vi har tillsammans nu jag och baloo. 
Stannade kvar länge för att se hur resultatet på km:et var men tyvärr höll inte min kropp så fick tillslut ge upp. 
Skrev sen och fråga om resultatet och då visade det sig att vi är klubbmästare i large!!!!!!
Kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar min hund och hur nöjd jag är med honom. 
Vad vi än gör så är han alltid bäst, snäll med barn, andra hundar, djur, människor, lät att ha med överallt och älskar att träna men klarar av mina sjukdagar och låg aktivitetsnivå. Han är en hund som man bara får en gång i livet och jag älskar honom ❤

agility

0 Läs mer >>
Var hos kuratorn idag. Hon sa att hon trodde jag var spontan. Jag tyckte då att jag är spontan men väldigt planerad. Att allt ändå alltid är planerat men då förklarade hon att det inte är planerat om det är 1 dag i förväg utan om det är minst 1 vecka typ. Jaja okej sa jag då är hela mitt liv spontant. Jag hatar att ha saker bokade långt gran jag går ock tänker och broder och vänder på allt som kan hända eller ske då. Hon tyckte oxå sy jag måste lära mig tänka på hur mycket jag klarar med tanke på sjukdomen och vad som triggar smärtan och stressen och i sin tur depressionen. Imorgon ska jag träffa min läkare och det ska bli spännande och är samtidigt super läskigt. Jag har så mycket symptom nu. Ont konstant. På gränsen till deprimerad och trött och stressad
Tycker om när det är fart och fläkt för då behöver jag inte Tänka så mycket eller när jag måste gå in helt i skolan och pluggandet. Hon ville att jag skulle lära mig att säga ifrån når det blir för mycket och bad jag inte orkar. Synd att jag inte "vågar" det. 

Nog pratat om det idag har jag varor på praktiken och jag är grym. Idag har jag verkligen visat att jag är en sjukt duktig sjuksköterska. Skulle verkligen kunna tänka mig jobba för där jag är nu. Det passar mig riktigt bra. Fast så säger jag försig alltid när jag är på praktik. Mejl dags att sova

spontant och ångest

0 Läs mer >>
Igår hade jag sista grejen i skolan innan den intensiva VFUtiden som väntar. Så efter att grupparbetet redovisat blev det hem och stoppa in packning, baloo och katterna för att åka vidare till förskolan och stoppa in barnen i bilen. Sen gick bilen till arboga.där stannade vi och handla med oss middag och frukost hem. Det blev kyckling chips och dipp och havre cream freish funkar utmärkt att göra dipp på. 
Bo hade en mysig kväll framför tvn när barnen lekt klart med alla leksaker. Imorse vakna de samma vanliga tid som de brukar trots att de somna sent igår. Barnen har lekt så snällt hela dagen idag och vi har mest vilat och slappat.men en promenad till sjön har vi gått och så hat vi varit ute och lekt på tomten och plockat upp lite potatis. 

mysig dag på landet

0 Läs mer >>
nya regler kring mat här hemma. Ivar har ju sådana problem med sin mage och när vi var på bvc för extra kontroll visade det sig att han inte gått upp någonting (100g) på över ett halvår men han hade faktiskt växt 5 cm. Så efter ett nytt läkarbesöket och blodprover blev det beslutat att vi alla utesluta allt som har komjölksprotein ur kosten. Han hade oxå lite dåligt depåjärn så mer järnmat och eventuellt järndroppar igen. Ivar var bra när vi var i Turkiet och åt massa mat så hoppas det berodde på att han inte åt mjölk där

Mjölkfritt

1 Läs mer >>
Nu är vi hemma efter 10 dagar i turkiet. Vi åkte med Lotta och Murat och har träffat Ivo och Hennas farmor,farfar,faster,farbror och kusiner. Vi åkte direkt från flygplatsen till Karasu där de har en sommarlägenhet, dvs en lägenhet i ett hus med pool som ligger väldigt nära en lång sandstrand vid svarta havet. så det har blivit massa bad och god hemmagjord mat som Murats mamma har stått för. Så nu rullar vi fram allihopa här hemma ;) Sen åkte vi till Istanbul och deras fina lägenhet och igår hade vi en heldag i den stora stora staden Istanbul och gick från europa till asien. Imorse åkte vi till flygplatsen och nu är vi hemma och som alltid hur trevligt det än är att vara borta så "Borta bra men hemma bäst!" framförallt för hemma finns världen bästa baloo och mjau!

 
 
 

Turkiet - Karasu -...

0 Läs mer >>
 
Idag blir lilla lurven 5 år. Vår gemensamma resa började 1 vecka efter att Lyra dog,  bara där kan jag ju säga att det inte kanske var det bästa jag gjort. Hade bokat en valp till sommaren men fick erbjudande om att ta Bisse 7 mån gammal.han var en glad galen valp som inte hade någon stopp knapp. Han ville ha mer och mer hela tiden och kunde inte lugna ner sig där han bodde innan. 
Hos mig kom han till ett galet aktivt liv, hunddagis och hundträning var mitt liv tillsammans med bygge av hus. 
Bisse kom snabbt in i mitt hjärta och ersatte Lyras stora tomrum. Han var redan från början helt otroligt rolig att träna med och fick aldrig aldrig nog. Matglad som en labrador gör honom lättbelönad. Han växte och vi åkte på utställningar och oj vad kul det är när man har en sån snygg hund så det bara är att gå in och hämta certen. Agility klickade vi direkt i men han har aldrig riktig orkat hoppa så högt tråkigt nog, hoppas på att vi kan bygga upp rätt muskler så han klarar largeklassen utan problem framöver.
sen testade vi raĺlylydnad och lärde känna cissi i samma veva, oj vad Bisse älskar rally. 
Tyvärr har inte allt varit en dans på rosor. Bisse vid typ 9 mån bett en hens på dagiset som aldrig gjort en fluga för när, idag vet jag att det berodde på att han inte kunde läsa situationen och blev stressad, då fattade jag ingenting. Vi gjorde mh-testet och det visade att han kan vara passiv och att mycket i livet är läskigt. Spökena gick han tex aldrig ängs fram till utan smet från platsen istället. Vid skogen var han så rädd att bedömaren bad mig gå lite åt sidan och då kutade Bosse iväg,  utlåtandet blev: han är bara kvar här för att han litar på dig men han är skiträdd egentligen. 
Sen kom tonåren och alla hormoner, Bisse började flyga på Baloo utan anledning och vid varje stresspåslag blev han aggressiv. Dvs om vi såg en annan hund, ett rådjur eller nån godis låg på marken som båda ville ha. I samma veva kom Algot och Bisse har redan från början varit en underbar barnhund och låg gärna nära och höll koll. Problemen med aggressiviteten mot Baloo eskalerade så pass att jag trodde jag skulle behöva sälja min älskade hund. Stora problemet har varit att han var köpt med avelsrätt och Bisses hormoner är det som varit problemet. Han har inte klarat av att hantera sina känslor och reaktioner när hormonerna flödat. Mamma lyckades få mig att be tidigare ägaren om att få chippanik honom. För som hon sa: det kan inte vara värt att splittra en familj, och Bisse kan inte få det bättre. Jag får chippa honom och aggressiviteten försvinner och helt plötsligt går det arbeta med miljötränad och socialisering.  Och tack vare att Baloo är så otroligt stabil och säger på sig själv ber Baloo aldrig tillbaka. Han vände andra sidan till i många månader innan han fick nog men när han fick det var det en farlig situation med en bebis i närheten av en hund som kunde få aggressiva utfall på den andra hunden när som. 
 
Med hjälp av chipet kunde vi arbeta med problemen och stärka självförtroendet på Bisse. Han fick lära sig umgås med andra hundar på ett bra och avslappnat sätt, han fick uppleva många olika miljöer med stöd av mig och Baloo. Tex en julmarknad vi var på så gick Bisse med svansen långt in mellan benen, då han tyckte det var så läskigt med de andra hundarna och alla människor. Baloo däremot fick helt avslappnat och jag hade fullproppade fickor med godis. En hund gjorde ett utfall mot Bisse och han ryggade tillbaka, Baloo vände upp sig långsamt och gav till ett skall, ett skall som betydde: ge tusan i honom han är med mig (typ). Att haft med Baloo som kunnat ta alla första möten med alla hundar och människor har gjort att Bisse fått mer och mer självförtroende och verkligen fått se att ingenting händer om man bara tar det lugnt. 
 
Bisse har som sagt alltid varit en perfekt träningshund och den godaste barnhunden. När Algot varit ute och lekt har han alltid gått eget honom tills Algot hittat nåt att leka med, då har han lagt sig och gnagt på nåt ben eller något för att avbryta och leka med Algot om Algot velat det. 
 
Bisse är idag en väldigt bra hund, men det ligger mycket jobb bakom det. Han är i grunden misstänksam mot män och Martin fick jobba länge innan Bisse lita på honom, han är förarverk och tycker inte om stressiga platser,  men med någon han litar på märks det inte alls längre. 
 
För ett år sedan fick jag väldiga problem med min kropp, så pass att jag inte kunde bära Ivar alls och absolut inte Algot. Att gå med hundarna var en pina och jag hade extremt ont efter att ha gått en kort promenad i koppel med hundarna. Jag ringde då hon jag köpt honom av och bad om avlastning, tyvärr hade hon ingen möjligt till att hjälpa mig. Bisse drog i koppel hur mycket jag än tränat det och mina axlar klarade inte av det. Frågade då mina relativt nya vänner och grannar om de kunde tänka sig passa Bisse ett tag, de pratade nämligen om att köpa hund och jag tänkte det kunde vara gyllene tillfälle att testa på det på riktigt. 
 
1 vecka tog det innan jag insåg att Bisse hittat sin riktiga ägare och familj. Han avgudade sin passfamilj och de älskade honom med. Kontakten som lotta och Bisse har gått inte förklara på annat sätt en ren kärlek. Det lyser i bådas ögon när dom ser varandra och när jag var tillräckligt bra för att han skulle kunna flytta tillbaka skulle det vara rent elakt att sära på Bisse och familjen. När han var här nere och passades när de skulle iväg låg han vid dörren och väntade på att de skulle komma tillbaka. 
 
Många tror och vill tro att jag lätt Bisse bo kvar hos sin nya familj för att jag inte ville ha honom eller för att jag inte klara av honom. Men ska jag vara ärlig skulle jag absolut vilja ha honom själv, att ha min mysiga nallebjörn som aldrig aldrig nånsin skulle säga nej till träning och som jag inte behöver tänka alls på hur jag handlar i agilityn. Eller när Algot säger att han vill att Bisse ska bo här, det är såklart jag vill det, jag vill det än mer när han är här och vi passar honom. Jag vill det ända tills jag ser Bisse med sin riktiga familj. De är ett och kärleken de emellan är så total så all min egen egoism flyger ut genom fönstret, för jag vill att min hund ska ha det bästa och det bästa för Bisse är att vara i en familj som älskar honom villkorslöst utan krav på prestationer på tävlingsbanan utan bara träning för skojs skull. 
 
Så idag på Bisses födelsedag och befrielsedag från avelsrätten ger jag honom det jag tycker alla hundar är värda, en familj som älskar honom för den han är och inte för den han skulle kunna vara. Gratis på födelsedagen älskade älskade hund nu är du inte min längre utan nu tillhör du din familj enligt konstens alla regler.  Det är tur jag ändå träffar dig jämt för nu sitter jag här och gråter men med en lycka för din skull. 
 
Vår uppgift som hundägare är att alltid sätta hunden främst och inte vår egen egoism!
 

Bisse 5 år idag ♡

0 Läs mer >>
Ja jag vet att jag ofta påpekar att jag tycker väldigt mycket om min hund. Inte så konstigt kanske, han är ju just MIN hund och min bästa vän. Sista tiden har vi änat mycket tid tillsammans och myser mycket och tränar för fullt. Vi har i helgen avverkat vår 4 tävling den här våren, och innan dess var det 3,5 år sedan. Oj vad det är roligt och vad vi börjar hitta varandra. Vår största utmaning nu är att öka farten. 
Igår slog vi till med 1 disk och 2 nollor varav den sista nollan var vi ensamma om och vi fick vår första pinne! i Ösregn ska tilläggas! Så nu har Baloo en pinne i hoppklass 1. Känns riktigt bra.
Så nu ska vi öva upp farten så mycket jag bara kan, önskar mig verkligen mera kunskap om hur jag ska göra och skulle jag haft pengar skulle jag lätt bokat in lite privatträningar hos tränare. Men nu får jag exprimitera själv, vet ju typ hur jag ska göra

Nr 1