Jag hatar verkligen det heteronormativa samhälle vi lever i. Det som förutsätter att alla är likadana och passar in i samma roll. Den som förutsätter att tvåsamheten i heterosexuella förhållanden är det ultimata. Att vara homosexuell är avikande och än värre transexuell eller queer.
Att män/pojkar är å ett sätt och att kvinnor/flickor på ett annat och då också avvikande ifrån männen.
Hur märker jag av det här då? jag som lever så heteronormativt liv som bara går, jag bor med en man och två söner i ett hus och lever ett vitt medelklassliv.
Jag har inte tolkningsföreträde i något utom det i att vara kvinna i ett mans samhälle.
Men att ha två barn, båda med snopp gör att folk förutsätter saker utefter heteronormen. De ska vara bråkiga, de får vara högljuda, de ska inte tycka om kramar, de går inte prata med, färgglada kläder är udda och känslor är inget som de har.
Jag har två olika barn, och de är olika och samtidigt lika. Det har ingenting med hur långt deras urinnrör är och hur deras könsorgan ser ut!
Jag har ett barn som är ett storasyskon och ett som är ett småsyskon. Jag har ett barn som älskar att pilla i sär saker och lära sig hur man gör för att sätta ihop det igen och ett barn som precis börjat uppskatta att sitta och pilla med saker. Jag har ett barn som alltid varit noggran och ett som älskar att kasta omkring saker. Jag har ett barn som älskar att kramas på dagen och ett som älskar att kramas på natten Jag har ett barn som inte alls har intresse av kramar på dagen och en som bara tycker det är jobbigt med kramar på nattem.
Jag har två helt olika barn som är jättelika för de är syskon!
Och nej jag längtar inte efter en dotter, för jag bryr mig inte om mina barn har snopp eller snippa, jag ÄLSKAR MINA barn och att de är just mina och just dom de är!
Jag hatar att folk försöker sätta in mina barn i fack, att de låter som de gör för att de är killar, att de busar som de gör för att de är killar, att de gillar bilar för att de är killar. Samma människor säger inte att de älskar att leka med dockor, pyssla eller sjunga för att de är killar, hur kan de komma sig? är de inte killar då? eller betyder den delen av deras personlighet ingenting för könet med den andra delen?
Jag tror mina barn gillar allt det här för att de har tillgång till alla de här leksakerna och lekarna. De har föräldrar som iallafall försöker att vidga deras vyer och nej, de vet inte vad skillnaden mellan flickor och pojkar är!
Men på Algot börjar samhällets syn ibland sätta frågor i huvudet på honom, som när han ville ha en rosa fluffig väska med hallo kitty och han säger rätt ut att han inte FÅR en sån för sånna är bara för tjejer. Fel fel fel - självklart får han ha en sån, vad som definerar en tjej vet han dock inte men samhället och tv visar på något rosa fluffigt som inte kan själv. Men hemma hos oss har vi allt i alla färger och rosa och fluff är vanligt förekommande och vårdande är bra!
Jag vill inte att tjejer ska betraktas som obejekt eller som något som är fel, en avart.
Jag menar inte att flickor innte ka få ha klänningar, flickor ska inte bli ifråån tagna mer saker, men de ska få erbjudas allt och utan tankar om att de inte kan och att det viktigaste är att de är söta.
För vad hör jag om flickor och vad hör mina barn?
Jo att flickor är söta/fiiiina i sina små klänningar, men aldrig i sina byxor, att de är duktiga och ska vara lugna och försiktiga.
Det är ingen slump att många flickor blir galna i rosa klänningar när de är lite äldre - det vi tränar in ger resultat!
Vad är bäst att vara? jo söt och duktig = den duktiga flickan.
Det är inte heller någon slump att flickor tidigt vill börja sminka sig och ha vuxnare kläder som de inte kan leka i, vi har tränat de jäkligt bra! uppmuntrar du det beteendet genom hela deras liv så är det väl självklart att beteendet kommer fram när de får "välja" själva.
Det är inte heller konstigt att det är flest kvinnor som lider av psykiska åkommor, för när du inte får den där bekräftelsen på dina fina duktiga sidor hur fan ska du kuna uppskatta dig själv då?
Varför stör det här mig då? jag har ju som sagt två pojkar?
Jo för det första så förutsätter det ju då att mina pojkar ska vara tuffa, busiga, coola och de kan göra vad som helst för "pojkar kommer alltid vara pojkar". Men sen förutsätter det också att de ska se på sina kompisar med snippor som eventuella partners när de blir gamla nog att ingå något slags partnerskap.
Inte att deras snippkompisar är roliga, busiga och helt underbart bra kompisar med massa egenskaper. Att få en fråga om det fins några söta flickor på förskolan eller liknande förutsätter att mina barn uppmärksammar hur de andra barnen ser ut och inte hur de är. OCH det förutsätter att mina barn kommer välja en flicka som partner när de är stora nog att välja. Vi kan inte veta om de vill leva med någon, om de är heterosexuella, homosexuella eller bisexuella, och det är inte våran grej att lägga någraa värderingar i det. Mer än att de är lika värdefulla och älskvärda vem deras eventuella framtida partner är. Och varför skulle jag som förälder vilja trycka in någor annat i mina barn?
Mina barn är barn! de har ingen uppfattning om att älska personer på annat sätt än det sättet de älskar sina släkringar och kompisar, inte på något sexuellt plan utan på ett mellanmännskligt plan!
Här hemma försöker vi alltid tänka på vilken bild vi förmedlar och även om vi vet att vi ibland förmedlar en steriotypbild så är vi iallafall medvetna och kan prata runt det och kan ändra på bilden Barn gör inte som vi säger utan som vi säger. Vill vi att våra barn ska ha färgglada kläder på sig så kan vi inte ha en pappa i familjen som bara har svarta kläder, för då kommer barnen oxå bara vilja ha det. Vill vi att våra barn ska veta att mammor kan bygga så måste mamma i familjen bygga. Vi har absolut saker vi måste jobba på men vi gör det och vi diskuterar fenomenen. Vi är båda precis lika förmögna att ta hand om våra barn och vårat hem!
Mina barn ska få alla möjligheter att vara dom de är och jag kommer inte acceptera att andra trycker ner dom i en för trång ram! Jag älskar mina barn och det gör att de måste lära sig möta livet på ett icke sexistiskt, rasistiskt eller heteronormativt sätt för det gör att dom kommer kunna leva i ett bättre samhälle med massa underbara människor omkring sig som älskar dom för vilka dom är och inte föreställningen av vilka de borde vara. Det gör att dom måste lära sig projektleda, prata om känslor, leka, busa, ta för sig, stå tillbaka, älska, bråka, ta hand om alla delar i ett hem och framförallt kunna sammarbeta och uppskatta människor för deras egenskaper och personligheter och inte för deras utseende!
Det här gäller såklart inte bara mina barn, jag önskar att alla barn i min direkta närhet kunde få vara just bara som dom är och inte behöva tryckas in i dessa könsnormer och heteronormer. Men jag kan bara önska och påverka det lilla som går från mitt håll. Men för er alla barn där ute kommer jag alltid vara er tigermamma, vi är inget annat än uppklädda djur och är det någonstans alla variationer finns så är det på våran planet och bland våra samlevande djurarter.
Babbligt blev det och har du orkat läsa allt kan du ju få ett hejja rop och så kan du skriva en kommentar så jag vet att nån orkade ;)
Puss på er där ute, Ni vet väl om att ni är världefulla, och viktiga just för att ni är ni!
