rädsla och sorg väcker annan sorg till liv

Jag har en syster, hon är lurvig och har den finaste pälsen man kan tänka sig. hon älskar vatten, speciellt och bära omkring dom i hinkar. Anneröd var den bästa platsen på jorden enlig henne, där kunde man leka och sola på tomten helst hela dagen. Hon flyttade in hos mig när jag va 3 år, hon lärde mig allt. Vi låg ofta under vardagsrumsbordet och pratade när jag var liten. Vi sov ihop. Min syster i 14,5 år tills den dagen hon var så gammal att det var dags att säga hej då. 
 
Jag har en skugga, hon är det envisaste i världen. Hon och jag var samma, vi var en i två kroppar. vi behövde inte prata, vi visste vad den andra tänkte ändå. Allt jag gjorde visade sig i henne. Jag var hennes människa och hon var, ja jag har inga andra ord för det än att hon var min själ i en annan kropp. 4,5 år fick vi innan det var slut. Vi hade ont, jag visste det men veterinären kunde inte hitta något fel. Ett halvår tog det och hela tiden skrek smärtan i oss. Jag visste att jag skulle bli av med min skugga. Hur går det till? Men i mörkret finns ingen skugga, där är allt ett. Du var tvungen att få lämna denna jord, men eftersom vi är ett kommer du alltid finnas kvar. Din själ, och min skugga bara två olika namn. Tittar man riktigt noga kan man se dig när jag kommer gående. 
 
Min bästa vän, du nöjer dig inte med att vara i skuggan för du behöver få glänsa. Vi går på livets stig tillsammans men ibland kommer vi se olika saker. Berg kommer emellan i skogen men vi möts alltid igen. Vi älskar att vandra tillsammans, att upptäcka livet, träffa nya människor och att leka. Vi älskar att leka tillsammans mer än vad ord kan beskriva. Du hjälper mig när jag är svag, du finns där när andra inte förstår, du finns där när andra behöver hjälp och du finns där bara för att du vill. Ingen ska tro att du inte har starka känslor och egen vilja. Att vara med dig är ett privelegium och att som hund få leka med dig då ska de vara glada. Du har har hjälpt mig så många gånger men också andra. Lyra kunde slappna av, Hobbe lärde sig tillit och att kunna vara med andra hundar och Bisse! Ja honom har du gjort allt för. Du har lärt honom bli självsäker och gjort så han klarar av att vandra själv. Du har visat honom livets ljusa sida. Utan dig skulle jag aldrig klarat det. Jag hade ett nytt uppdrag nu, det finns en valp som behöver din trygga vägledning. Vi skulle börjat igår. Istället ligger du nu där inne hos veterinären och jag är här. Vi vet ingenting, ingenting mer än att du är fantastisk och att du på ditt hittills 6 åriga liv gjort underverk. Jag vill inte behöva säga hejdå, jag hoppas och hoppas att du också ska kunna rädda dig själv. Du är inte bara min bästa vän, du är min vägvisare och jag avgudar dig på så många sätt. Lovar att alla hundtränare tycker det är fel, fel i balansen mellan människa och hund. Men skulle de få uppleva dig skulle de förstå varför. För inte många hundar har det psyket du har och inte många hundar går igenom livet med den självklarheten. Låt oss fortsätta våran resa, dina väg är inte färdigvandrad än

Kommentera här: