vitsippsdalens

hi

Det här året har verkligen varit Algot och Ivars år. För på nyår 2013 skrattade Ivar åt Algot för första gången. Algot hoppade runt och busade och Ivar började skratta, och jag och Martin skrattade hejdlöst åt att vår barn hade kul ihop, hela hjärtat växte minst 5 cm. Sen dess har de skrattat ihop massor och vi har nog skrattat minst lika mycket som dom. Idag leker de mer en gärna tillsammans och senaste dagarna har vi ofta hört: Kom Ivar,  Ivar kom, jag vill leka med Ivar, såhär gör vi ivar, Agot Agot!!

 

På hundfronten kan man väl säga att det här året varit katastrofalt! Haft noll ork, tid, inspiration och allt det där. Sen när jag blev dålig i våras så frågade jag runt om någon kunde passa Bisse lite, då han drar i koppel (något jag jobbat med i 3 år utan att få bort *suck) och det verkligen inte funkade med båda hundarna och min trasiga kropp. Jag bad tillslut helt rätt familj, nämligen våra underbara grannar. Jag visste att de funderat på att skaffa hund så jag tänkte att de kunde pröva på hur det var med att låna Bisse.

 

Det var kärlek vid första ögonkastet tror jag, redan efter en vecka skojade jag med Lotta och sa att jag nog aldrig kommer få hem min hund igen. När vi hade Bisse hemma för att Lotta och Murat skulle någonstans låg Bisse vid fönstret och tittade låååånga blickar efter dom. Sen dess har han blivit kvar där, för oj vad han älskar sin familj.

 

Baloo blommade oxå ut och blev mer lekfull, sökte mer kontakt med mig och blev lydigare (?, de som känner baloo vet att lydig inte är ett ord som passar in på honom, men mer följsam då). Hundarna träffas fortfarande superofta och leker och busar ihop men har en egen familj att bli ompysslad av.

 

Nu på slutet av året har hundintresset väckts igen och planer smids.

 

Katten han är en självklar del av vår familj nu. Går och kommer som han vill, men kommer oxå galopperande varje gång jag ropar eller när jag kommer hem med bilen. När vi kom hem här i höstas nån gång så hälsade jag katten med: åhh hej min myskatt, varav Algot svarar: Mamma, det är MIN katt! ja så var det ju :) och katten sover faktiskt väldigt ofta i just Algots säng på natten. Mjau som vi kallar honom har varit med oss till landet, blivit passad av min faster och krävt kärlek av mina föräldrar i deras hus. Han är verkligen helt underbar.

 

Algot har börjat på förskola och jag som är väldigt skeptisk bara älskar vår förskola. Fröknarna är underbara och chefen reagerar verkligen och är superlyhörd på föräldrars åsikter. Algot har fått nya kompisar och tycker det är väldigt kul. Det är en lugn avdelning med utrymme för mycket pyssel och bra lekar. Han saknar däremot Ivar när han ska iväg ibland så blir bra när han börjar i april. Men fram till dess är Ivar hemma med pappa och utforskar världen.

 

Jag har börjat skolan igen också. Roligt, även om förra klassen var betydligt mycket roligare och mer varierad. Men finns självklart trevliga människor i den här också, var bara fler diskussioner i förra. Jag har av allt jag fått tillbaka klarat ALLT! så hoppas på att jag även gör det med det sista som är kvar av terminen.

 

På huset har det inte hänt så mycket, fokus har varit tomten, där har lekplats, gungställnin g, renovering av lekstuga, mittenrabatten och uppfarten blivit fixade. Och jag som tycker vi inte gjort någonting alls i år ;)

 

Ivars mage har varit ett kapitel för sig under året, dålig dålig och åter dålig och inte har han velat gå upp oredntligt i viikt eller växt som han ska. BVC har däremot inte brytt sig ett dug goch vi har kämpat och fixat hela hösten för att nu hamnat hos en engagerad läkare på martinas barnsjukhus (sophia hemmet). Tur Ivar är världens mest positiva unge, jo han säger JA! hela tiden och håller humöret uppe. Älskade unge <3

 

Martin och Jag då, jo i maj firade vi 5 år som gifta! Vi åt ute, spaa på yasuragi och bara hade underbart roligt ihop, så som vi har när vi är tillsammans <3

Sen nu på hösten så firade vi även 10 år tillsammans!!! Inte konstigt det känns som vi börjar bli ett veteranpar, men oj vad jag är glad för det!
Vi firade den dag med att Martin fixat turridning på forsgård och sen efter det fick vi rida på Monas Rosso. Sen åkte vi hem, bytte om och checka in på hotell, vi åt på pizza hut (nej inte så exklusivt kanske men mysigt), martin fick ett halssmycke från mig och sen drog vi på clownfest vägg i vägg med hotellet och kom hem seeent!!

Jag har hela hösten cyklat till och från skolan, helt underbart och jag saknar cykeln varje dag! men från sista veckan på vfu (som gjordes på äldreboende) så har jag varit konstant sjuk/förkyld. så har inte kunnat träna eller cykla från vecka 44 :(. Det är verkligen något som tar på mitt psyke, inte bra alls men hoppas på att snart bli helt frisk (ja jag är fortfarande förkyld och hostar som en kråka på natten) Värst under den här tiden är att jag till och med lyckats att få öroninflamation, det gör ONT vill jag lova. och nu efteråt hör jag som en kratta. Har alltid haft Tvljudet på typ 6-7 och nu måste jag ha på 12 för att höra. Pratar någon med mig som jag inte ser kan jag verkligen inte höra vad den säger = projekt dags att ringa VC för uppföljning.

 

Sommaren spenderads i galen värme och oj så skönt det var, massa bad! Vi var på två bröllop, Linneas och Tobbes och Kritins och Jonas. Så fina och roliga och olika! Semestrana var heeelt underbara, bäst var absolut Idre resan. Längtar tillbaka hela tiden, har aldrg aldrig haft en så bra semester med så många aktiviteter som passat mig så bra. Ja jag vill tillbaka i sommar! Sen var vi också på husvagnssemester, helt underbart mysigt med besök hos lindgrens, både astrid lindgrensvärld och min gamla bästis bodil hem. Vi var runt 13 år när vi sågs senast och nu var vi två stycken med varsin familj och barn, helt galet vad tiden går fort!

Året har varit bra, med mycket kul och massa kärlek. Tyvärr har det också varit ett år med mycket oro och ont. Men sen har det även varit ett år där nya älsklingar föds!!

 

Elise - denna underbara goa brorsdotter <3 det är speciellt att få syskonbarn. Älskar såklart och tycker om alla barnens kusiner, de är helt underbart roliga, alla på sitt sätt och jag önskar verkligen vi kunde ses ännu oftare för de har så roligt tillsammans, även Torsten har förgyllt familjen med sin närvaro det här året.

 

I November föddes Henna med dunder och brak här i Lissma. Så otroligt go liten bebis <3 Är så underbart att ha en familj så nära att umgås med och tillsammans se varandras barn växa upp.

 

Och sist men inte minst så föddes älskade älskade Alina <3 jag älskar dig redan fast vi bara träffat varandra med din mammas mage emellan. Jag ska bli frisk från alltså snabbt jag bara kan så jag får se dig irl. Ser så fram emot att vara med på din resa.

 

Kanske det mest röriga inlägget ever, men vad gör det. roligt att ha saker nedskrivna och nu är dom det!