vitsippsdalens

Vi sitter i bilen, martin har hittat en artikel om världens dyrast sålda lägenhet, typ massa massa miljoner i new york. Samtidigt sitter vi och drömmer om att kunna köpa en ny bil, våran har börjat göra lite konstiga saker och sen skulle det vara tevligt, lyxigt att kunna köpa den där bilen som inte är gammal. Känner oss rätt rika, fast jag pluggar och martin är föräldrarledig har vi lyckats spara en del. Och snart börjar martin jobba igen vilket i sin tur betyder att vi kommer ha mer pengar än vi har nu = rikhetskänsla.

Men sen började vi kolla på att typ låna upp på huset, men då skulle vi behöva värdera om det, skulle vilja kunna bygga klart allt i huset oxå. Lika med ny bil + bygga klart har vi absolut inte råd me även om vi skulle värdera upp huset = fattighetskänsla.

Så lite fast i den känslan stannar jag vid coop på vägen hem från landet och går av för att handla middag och frukost medan martin satt kvar i bilen med barnen.

Satt en kvinna utanför affären, jag hälsar och hon hälsar tillbaka. Hon frågar om hon skulle kunna få något att äta, jag frågar vad hon vill ha och hon vill ha typ bröd men vi bestämmer att det är lättare om hon följer med in och kan välja.

Vi lyckas kommunicera på knackig engelska, hon berättar att hon är från Rumänien, som så många andra. Inne i affären finns en man som försöker panta lite burkar. Han är också från rumänien och hon säger något i stil med att jag ska köpa bröd till henne.

Från att ha känt mig fattig är jag nu jätterik, jag kan mata mina barn, jag har allt jag behöver, hus, bil, betald gratis utbildning, familj och född i rätt land av rätt föräldrar. Perspektiv!

Jag frågar om de inte behöver något annat och vår handlingsresa börjar, ost, bröd, kaffe, blöjor, välling och en massa annat som man behöver och som de var sugna på.

För jag hoppas att jag inte någonsin behöver be någon annan om pengar för att kunna överleva, och skulle jag behöva det önskar jag att jag också mötte någon som inte bara handlade just det där som jag överlever på utan även att jag kunde få något som jag längtade efter och gjorde mig till människa.

De var riktigt trevliga och goa. Kvinnan skulle åka hem imorgon till rumänien och va så lycklig. Hon försökte också få mannen att dämpa sig, hon förstod att jag inte hade så mycket pengar egentligen, han undrade även om jag kunde raka honom, men nej tyvärr inte min starka sida. Han såg en flaska glögg och blev övelycklig och undrade om han kunde få - kostade 5 kr, så ja det var lugnt -  men jag tror stackarn trodde det var vin med alkohol :S
Handlingen tog lite längre tid än beräknat men vad gjorde det? gick in en gång till och handlade vår middag och frukost. 

Har man medkänsla och kan sätta sig in i andras liv så borde det vara självklart för alla att dela med sig. Jag har inte mycket pengar i svenska samhällets mått mätt men jämfört med en rom från rumänien har jag väldigt mycket. Jag önskar jag kunde göra mer och jag hoppas att jag genom min utbildning kommer kunna bidra med mer än "bara" pengar och mat.  

 

Vill vi ha ett bättre samhälle och värld för alla får vi alla också hjälpa till och bygga det!